Eftersom jag är extremt kompis med de flesta djuren (dom som är snälla) är denna film något av det starkaste jag skådat.
Ge faan i vår kalv sketakatta! Kissarna får verkligen på pälsen och jag har inte lyckats hålla tårarna borta nån gång än när jag sett filmen,. Starka grejjer!
http://www.youtube.com/watch?v=LU8DDYz68kM
måndag 28 maj 2007
fredag 18 maj 2007
Nu fuskar SSU igen!
Ja nu fuskar SSU igen, i alla fall om man frågar den målmedvetna Laila Naraghi från SSU i Oskarshamn. Ni vet hon som stod ihop med Mark Levengood och Måna Muslim på larmtorget i Kalmar på första maj och gastade ut att alla svenskar var rasister. Nu har hon tydligen inte fördömt svenskarna tillräckligt, ty hon har blivit orättvist förbigången utav någon mer politiskt korrekt och mer påhittig (läs Sverigefientlig) från Huddinge; 27-åriga Jytte Guteland som valberedningen ansåg mer kvalificerad att leda SSU. Laila Naraghi tycker att det är skumt att hon fått tolv nomineringar och Jytte bara elva. Vad denna Jytte sagt om det svenska folket som slagit högre har jag dock ingen aning om. Laila Naraghi har dock inte gett upp än. Hon laddar nu sitt svenskförakt än en gång för att ta några skutt uppför den socialdemokratiska hierakistegen.
Politiskt korrekt in i det sista men ändå orättvist behandlad.
Politiskt korrekt in i det sista men ändå orättvist behandlad.
måndag 7 maj 2007
En röd salig soppa
Nu har jag läst en bok igen! Mygel i Magadan heter den och är skriven av Anthony Olcott. Det blir inte bara en kort recension av boken utan även ett tappert försök i matlagningskonstens snåriga djungel.
Vanja Duvakin lever i odrägliga Magadan, porten till Kolymas vidriga land. Här fick slavarbetarna gräva fram diamanter, kol och guld ur den stelfrusna tundran, pälsverk exporterades också. Staden är en kvarleva från gulagarkipelaget med ca 90 000 invånare. Invånarna är antingen förvisade från exempelvis Moskva som i Duvakins fall, f d gulagfångar eller avkommor därav, många är också jakuter som kan jämföras med våra samer. Året är 1982 och den före detta lyckliga (vid Moskvas flygplats) säkerhetschefen Vanja Duvakin är numera någon form av propagandaansvarig i Magadan. Det hela börjar med att han blir överfallen av en ”skithuspapperssamlande” kärring på flygplatsen. Senare får han ett kvinnligt knä i veka livet. Ja kärringarna går verkligen hårt åt stackars Vanja.
För att göra en historia kort så får han chansen att bli förlåten och att återvända från detta helvetets hörn till Moskva igen. Bara han hjälper sin gamle "vän" general Polkovnikov i säkerhetstjänsten (KGB) att agera som spion.
Nåväl det mest underhållande i denna spännande och underhållande bok är när Vanja och generalen åker till Magadans "bästa krog Sagolandet". Där lorten och stanken ligger högt och disken står kvar i drivor på borden. Där kyparen är dyngrak på ett parti serbiskt vin och skvätter borsjtj över båda gästerna, en gråtandes kock som sörjer sin förlorade ungdom är pappa till denna osmakliga och slarvigt tillagade borsjtj. En annan rolig episod är när generalen reser ett mycket litet och underligt tält inne på hotellrummet för att de inte ska bli avlyssnade, det allra senaste inom spionverksamheten. Året är som sagt 1982. Ja denna bok är så vemodig och man får verkligen klart för sig hur det är att leva i denna förvisningsort, där livet handlar om att arbeta, sova, arbeta och supa sig full på vodka dagarna i ända.
Om boken slutar lyckligt vet jag inte själv ännu då det återstår en femtedel av boken. En helt klart underhållande bok och väl värd de tio kronor jag gav för den på en loppis.
Ni har kanske redan gissat vad det står på matsedeln denna gång? Just det borsjtj (rödbetssoppa). Denna soppa äts i hela gamla Sovjetunionen men även i Polen. Borsjtj sägs ha sitt ursprung från Ukraina.
Till denna soppa har jag använt: 4 st rödbetor, en bit rotselleri, (ungefär motsvarande en rödbeta) 1 1/2 lök, lite vitkål, (motsvarande mängd som sellerin) 1 st fintärnad potatis, 3 pressade vitlöksklyftor, 1 stor morot, 1 msk tomatpure, 1 msk äppel/vitvinvinäger, nästan 1 liter vätska samt ca 3 buljongtärningar (jag använde grönsaks) salt och peppar.
Strimla alla grönsaker eller hacka dom fint i tunna stavar. Stek dom i olja i kastrull. Spara den fjärde rödbetan. När grönsakerna fått färg hälls vätskan med buljongtärningarna i tillsammans med den pressade vitlöken och puren. Smaka av efterhand med vinäger och eventuellt mer kryddor eller vätska. Efter halva koktiden (ca 20 min) slänger man i den sista strimlade rödbetan. Detta gör att soppan får en fin röd färg, så fin att Lars Ohly skulle bli salig.
Borsjtj även kallad första majsoppa.
Mmm det ser gott ut i alla fall! Rågbröd och några kryddiga polska kransjska samt ett kallt och stort glas glad komjölk. Nästan så man är redo att byta till hammaren och skäran och rätta in sig i ledet bakom Måna Muslim. I alla fall för en dag.
Ja bilden säger det mesta. Gott till sista slicken! I "russkie" käkar man soppan med en klick smetana, i Sverige tar man gräddfil. (Vilket jag missade) En redig kommunist (läs Lars Ohly storpotät) hade säkert lyckats bättre än jag men det smakade dock utmärkt och jag vet inte om det är soppan som får mina rapar att smaka så kryddigt, förmodligen är det korven.
Vanja Duvakin lever i odrägliga Magadan, porten till Kolymas vidriga land. Här fick slavarbetarna gräva fram diamanter, kol och guld ur den stelfrusna tundran, pälsverk exporterades också. Staden är en kvarleva från gulagarkipelaget med ca 90 000 invånare. Invånarna är antingen förvisade från exempelvis Moskva som i Duvakins fall, f d gulagfångar eller avkommor därav, många är också jakuter som kan jämföras med våra samer. Året är 1982 och den före detta lyckliga (vid Moskvas flygplats) säkerhetschefen Vanja Duvakin är numera någon form av propagandaansvarig i Magadan. Det hela börjar med att han blir överfallen av en ”skithuspapperssamlande” kärring på flygplatsen. Senare får han ett kvinnligt knä i veka livet. Ja kärringarna går verkligen hårt åt stackars Vanja.
För att göra en historia kort så får han chansen att bli förlåten och att återvända från detta helvetets hörn till Moskva igen. Bara han hjälper sin gamle "vän" general Polkovnikov i säkerhetstjänsten (KGB) att agera som spion.
Nåväl det mest underhållande i denna spännande och underhållande bok är när Vanja och generalen åker till Magadans "bästa krog Sagolandet". Där lorten och stanken ligger högt och disken står kvar i drivor på borden. Där kyparen är dyngrak på ett parti serbiskt vin och skvätter borsjtj över båda gästerna, en gråtandes kock som sörjer sin förlorade ungdom är pappa till denna osmakliga och slarvigt tillagade borsjtj. En annan rolig episod är när generalen reser ett mycket litet och underligt tält inne på hotellrummet för att de inte ska bli avlyssnade, det allra senaste inom spionverksamheten. Året är som sagt 1982. Ja denna bok är så vemodig och man får verkligen klart för sig hur det är att leva i denna förvisningsort, där livet handlar om att arbeta, sova, arbeta och supa sig full på vodka dagarna i ända.
Om boken slutar lyckligt vet jag inte själv ännu då det återstår en femtedel av boken. En helt klart underhållande bok och väl värd de tio kronor jag gav för den på en loppis.
Ni har kanske redan gissat vad det står på matsedeln denna gång? Just det borsjtj (rödbetssoppa). Denna soppa äts i hela gamla Sovjetunionen men även i Polen. Borsjtj sägs ha sitt ursprung från Ukraina.
Till denna soppa har jag använt: 4 st rödbetor, en bit rotselleri, (ungefär motsvarande en rödbeta) 1 1/2 lök, lite vitkål, (motsvarande mängd som sellerin) 1 st fintärnad potatis, 3 pressade vitlöksklyftor, 1 stor morot, 1 msk tomatpure, 1 msk äppel/vitvinvinäger, nästan 1 liter vätska samt ca 3 buljongtärningar (jag använde grönsaks) salt och peppar.Strimla alla grönsaker eller hacka dom fint i tunna stavar. Stek dom i olja i kastrull. Spara den fjärde rödbetan. När grönsakerna fått färg hälls vätskan med buljongtärningarna i tillsammans med den pressade vitlöken och puren. Smaka av efterhand med vinäger och eventuellt mer kryddor eller vätska. Efter halva koktiden (ca 20 min) slänger man i den sista strimlade rödbetan. Detta gör att soppan får en fin röd färg, så fin att Lars Ohly skulle bli salig.
Borsjtj även kallad första majsoppa.
Mmm det ser gott ut i alla fall! Rågbröd och några kryddiga polska kransjska samt ett kallt och stort glas glad komjölk. Nästan så man är redo att byta till hammaren och skäran och rätta in sig i ledet bakom Måna Muslim. I alla fall för en dag.
Ja bilden säger det mesta. Gott till sista slicken! I "russkie" käkar man soppan med en klick smetana, i Sverige tar man gräddfil. (Vilket jag missade) En redig kommunist (läs Lars Ohly storpotät) hade säkert lyckats bättre än jag men det smakade dock utmärkt och jag vet inte om det är soppan som får mina rapar att smaka så kryddigt, förmodligen är det korven.
fredag 4 maj 2007
Storpotäten Ohly, Lund en korvförsäljare och sekten
I dagens Nyheterna/Östran skriver Jan G Andersson att Lars Ohly minsann tagit avstånd från att ha kallat sig kommunist och äntligen begripit att han tidigare var riktigt omdömeslös. Sent ska syndaren vakna. Vidare skriver han; men det finns uppenbarligen en del som beskedet om hans omvändelse inte gått fram till.
Allegosingen då Att det är så lätt att tvätta bort etiketter. Trots att det bara var ett par år sedan Ohly sa sig vara kommunist.Tänk ändå om det var lika lätt att ändra uppfattning om SD och Jimmy Åkesson som tar avstånd på avstånd från rasism och främlingsfientlighet. Att vara motståndare till världens generösaste och mest korkade invandringpolitik är tydligen mycket värre än att "storpotäten" Ohly visserligen är för demokrati men bara för för vissa. Det vill säga att SD som parti och framröstat i demokratiska val inte ska få samma spelplan som andra partier.
I kommunisten Staffan Westerbergs sk barnprogram vilse i pannkakan som sändes under 80-talet skrämdes en hel generation halvt från vettet av denna hemska storpotät. Många har men än idag.
På larmtorget i Kalmar står Laila Naraghi från Oskarshamn på första maj och vräker ur sig att svenska folket är ett rasistiskt folk och alla ditresta "Månas lärjungar" bara jublade. Är dom en sekt eller är dom en sekt?
Laila Naraghi, nästa SSU ordförande månne?
Den Elitseriemässiga och landslagmeriterade Staffan Lund var mannen menade man från styrelsehåll som skulle föra IK ännu ett steg upp i hockeyhierarkin. Det gick inget vidare för laget och numera serverar Staffan korv på Statoil. Ödets ironi.., så kan det gå.
Allegosingen då Att det är så lätt att tvätta bort etiketter. Trots att det bara var ett par år sedan Ohly sa sig vara kommunist.Tänk ändå om det var lika lätt att ändra uppfattning om SD och Jimmy Åkesson som tar avstånd på avstånd från rasism och främlingsfientlighet. Att vara motståndare till världens generösaste och mest korkade invandringpolitik är tydligen mycket värre än att "storpotäten" Ohly visserligen är för demokrati men bara för för vissa. Det vill säga att SD som parti och framröstat i demokratiska val inte ska få samma spelplan som andra partier.
I kommunisten Staffan Westerbergs sk barnprogram vilse i pannkakan som sändes under 80-talet skrämdes en hel generation halvt från vettet av denna hemska storpotät. Många har men än idag.På larmtorget i Kalmar står Laila Naraghi från Oskarshamn på första maj och vräker ur sig att svenska folket är ett rasistiskt folk och alla ditresta "Månas lärjungar" bara jublade. Är dom en sekt eller är dom en sekt?
Laila Naraghi, nästa SSU ordförande månne?
Den Elitseriemässiga och landslagmeriterade Staffan Lund var mannen menade man från styrelsehåll som skulle föra IK ännu ett steg upp i hockeyhierarkin. Det gick inget vidare för laget och numera serverar Staffan korv på Statoil. Ödets ironi.., så kan det gå.
Siste svensken tar flaggan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
